Stort grattis till Jissa som har blivit en Norsk Champinjon ;) Rättare sagt så har hon blivit NUCH!


Första dagen på jobbet efter 2 veckors ligga hemma och snörvla/hosta i soffan. Svårt att komma igång, känns verkligen i kroppen att man inte har jobbat på ett tag.

Idag efter jobbet så bar det iväg hem till mamma för att titta på den fantastiska filmen som jag och min lillasyster gråter till varje gång vi ser den... Kommer ihåg första gången jag såg den, det var jag och en gammal klasskamrat från målarplugget som hade filmkvällar titt som tätt (antagligen mest för att få en anledning till att äta en massa mat och efterrätter plus chips). Efter att vi hade sett den där filmen för första gången så var vi helt apatiska efteråt. Varken jag eller A kunde prata, vi satt som två idioter i soffan. Det gick inte att prata. Jag har aldrig känt mig så tom, jag var helt betagen av den här filmen. Filmen lockar både skratt, funderingar och en massa tårar. Varit mycket snack kring den här filmen, men alla har nog inte lyssnat. Efter att jag och A hade sett den, så tvingade jag mamma och lillasyster att se den med mig. Det slutade med att vi alla tre satt och grät. Vad fjantig man är ibland men vafan...

Dagboken- Jag sökte dig och fann mitt hjärta. Så heter den. Orginal titeln är The Notebok.

                                  


Gulle Moa är alltid framme när man är lite ledsen, ligger när så man kan gosa in sig i hennes mjuka päls. Få några tröstande slick på kinden, och dom där underbara ögonen som jag aldrig kan låta bli att titta in i och undra vad jag gjort för bra för att fötjäna lilla prinsessan.

Tjabo tröstar på sitt lilla egna sätt, lägger hakan i knät, tittar upp under "luggen" och viftar på sin svans. Lägger sig på en, lika klumpig som en valross ;) Men han gör det på sitt egna gulliga sätt :) Alla kan inte vara smidiga? Killar brukar väl inte vara kända för sin smidighet va?